Jag träffade Anders, som tidigare jobbat på Svenska
Dagbladet, och hans kollega, Lennart. De satt i bastun och pratade om god mat och kom in
på Wallenbergare - denna lyxiga version av pannbiff, gjord av finmalen kalv och tjock grädde. Lennart berättade att det var Marcus Wallenberg som uppfunnit
denna maträtt då han och hans vänner gick på Grand Hotel och ville ha något
gott dagen efter en festkväll när de var lite bakfulla.
Så kom en kort distingerad man och anslöt sig till
sällskapet. Han hakade på i samtalet och berättade att han faktiskt jobbat i
många år på Grand Hotel i Stockholm, där Marcus Wallenberg ofta gjorde besök.
Hotellets restaurang var ett av hans favoritställen. Marcus besökte vid ett
tillfälle restaurangen och eftersom han hade dåliga tänder beställde han något
som var lätt att äta. Köksmästaren blandade då ihop något med finmalet
kalvkött, ägg och grädde. Rätten gjorde succé, och lanserades sedan som just
Wallenbergare.
Lennart protesterade och sade att det där låter inte riktigt. En
så rik man måste ha kunnat sköta sina tänder. Han visste att det var hans
version som var sann. Marcus Wallenberg uppfann denna rätt vid ett tillfälle då
han var bakfull. Det var Lennart absolut säker på. Han hade ju till och med
träffat Marcus.
Den lille mannen från Grand Hotel stod på sig och sade att
under den tiden han jobbade på hotellet träffade han Marcus många gånger.
Därför visste han att det gått till så som han berättade. Marcus hade dåliga
tänder och därför fått denna maträtt.
Två bestämda och trovärdiga herrar med två olika historier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar